.jpg)
Ibland är jag elak av misstag. Ofta beror det på att jag först säger något i mitt huvud på ett väldigt ironiskt sätt, och sen hjärnfnissar jag en stund innan jag säger det högt. Och då har ju jag fnissat färdigt, och då glömmer jag lätt den ironiska touchen och säger saker rakt av. När detta händer låter jag alltid tyken, och eftersom jag inte menar det så orkar jag inte ursäkta mig. Alla mina vänner vet hur detta fungerar, och jag pratar ändå så mycket att ingen hade orkat höra min förklaring och ursäkt. Annars är jag sällan elak i onödan.
Idag har jag varit jätteelak med flit. Fast det var så befogat att jag inte ens borde bry mig om att skriva den här förklaringen. Är man elak mot mig så är jag elak tillbaka, då ifall om någon är så in i helskotta elak att jag känner att jag måste ge tillbaka. Och då blir jag så in i helskotta-vad-i-hela -världen- jisses-elak.
(Nu tar jag tillbaka lite av min förklaring, för det är inte direkt som att jag har postat min elakhet på Facebook och Youtube. Än i alla fall. Och jag är nog ärligt talat både lite för stolt och lite för feg för att göra det.)
Nu är det ju inte så heller att jag går runt och är helskotta-elak om någon säger att jag är ful eller spottar på min cykel. Nej, jag är bara riktigt elak om någon håller på att förstöra mitt liv eller dödar min katt.
Så, pilutta dig din elaking. Nu har jag varit elak tillbaka och du kommer inte ens få veta det. Du tror att du vann, men det gjorde du inte. Puss puss på dig Lilla Gubben.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar